Graderas eller inte graderas?

Så var det träningsläger på karaten i Kristi Himmelsfärdshelgen. Lägret avslutades med en gradering. Lägligt, NOT, så blev jag förkyld. Vad gör man? Är man inte med på lägret får man inte vara med på graderingen. Är man med på fredagen så kan ju förkylningen bli bättre till lördagen, eller så blir allt värre... Jag var med iaf, det är ju så tråkigt att backa ur! Slet hårt under 2 h i fredags, åh så roligt det var. Varken bättre eller sämre på lördagen så det var ju bra.
Alexander tog med sig lillkillen till Münchenbryggeriet för att klättra lite så jag var helt solo hemma. Nervositeten växte, kan jag katorna, kan jag bunkai? Möblerade om lite hemma för att få plats för att härma Antonio Diaz. Åkte iväg till träningen och kämpade på. Det är kul med impact, att få slå och sparka hårt på kuddar!

Dax för gradering- Alexander å Vilgot kom för att titta. Alexander sa på morgonen att det gjorde inget om jag missade - han å Vilgot skulle tycka om mig iaf! Gulligt, eller hur?! Vi började med kator, fick göra en kata jag inte gjort på länge, så kommer vändningen, och jag befinner mig tittandes rakt in i spegelväggen. Hua, är det så jag ser ut... Kom av mig lite... Nåja, slet vidare, och så var det klart. Efter en jättelång paus, de behövde diskutera länge, så fick vi rada upp oss och de meddelade vilka som klarat sig och vilka som inte gjorde det. Och nej, det gick inte denna gången. Jag får vänta med mitt bruna bälte. Måste slipa på renheten i teknikerna. Men i höst, då ni! Då ska det bli brunt!