Krassligt...

... har det varit här. Men nu är det i princip bra. Förra torsdagen pratade jag med Carina i telefon, och hon berättade att Klara hade vattkoppor. Vi skojade och sa att vi kanske skulle åka till V:ås och passa på att få några. Näe, tänkte jag, barnsjukdomar får komma när de kommer. Strax därefter kom Alexander och Vilgot hem (de har varit en sväng till Karleby med vår bäddsoffa som vi vill stuva undan några månader), och Alexander frågade vad Vilgot hade i huvudet. Ser ut som en finne sa jag. Kan småbarn få finnar? Fanns några till röda prickar. Vattkoppor försökte jag med, men näe, sa Alex, de ska ju vara vätskefyllda och det är ju inte dessa. Hmm, vad kan det vara? Loppor? Något lite odjur som bitit Vilgot?
Kankse att han var lite varm när han somnade på kvällen.

Morgonen efter så fanns det någon liten röd prick till på kroppen, hmmm. Vid lunchtid när jag pratade med Alex så konstaterade han att det fanns inte minsta tvekan om att det inte var vattkoppor. Massa prickar och flera vätskefyllda! Vilgot har fått sin första barnsjukdom! Vi är allt lite stolta! Fast det har varit väldigt synd om honom. Förra helgen var jobbig. Det kliade så han kliade sönder blöjan och började dra ut små tussar... Feber och prickig och väldigt gosig. Sov inte på natten. Men sedan gick det över och han har varit rätt pigg hela veckan. När han återgick till att vägra ligga still på skötbordet, visste vi, att nu är han på g igen. Finns lite prickar kvar och sårskorpor men på måndag kan han få träffa andra och leka igen.