Boktips

I höstas började vi köpa lite ekologiska produkter. Bananer framförallt, eftersom besprutningen inte enbart påverkar miljön utan även i stor grad plantagearbetarna. Bananer är en av världens mest giftintensiva jordbruksprodukter (se Manna - en medveten kokbok), och arbetarna bär väldigt sällan skyddskläder när odlingarna besprutas. Vilket medför att de ofta drabbas (inkl deras familjer eftersom de ofta bor nära plantagen) av cancer, hudproblem och sterilitet. Jag känner att jag mer än gärna betalar några kronor extra för att i mindre grad påverka människor i tredje världen.

Jag började nog vakna till när det stått så mycket om miljöförstöringarna, men nu börjar jag tänka mer egoistiskt. När vi köper kläder, elektronik, saker, så tänker vi ofta kvalitet. Är det för billigt, så ratar vi det. Det ska kosta en viss slant, och det ska vara kvalitet. Inget slarv. Men gör vi så när det gäller mat? Väldigt ofta så letar vi efter det billigaste, och ratar det som kostar lite mer. Lite snåla. Men maten är ju det vi livnär oss på. Det är det som får kroppen att fungera, och kroppen är ju det som är vi, som vi har när vi skalar bort allt det materialistiska. Det borde ju vara tvärtom, vi borde betala mer och få kvalitet vad gäller mat, och kanske tumma mer på kvaliteten vad gäller sakerna? Har jag kanske lite svårt för, så det får bli kvalitet på allt! :-)
Så nu köper vi ekologiskt så fort vi hittar något.

Nästa boktips: Ett sätt att snabbare ändra sina vanor, och faktiskt börja tycka att det är ganska äckligt med en del mat, som bröd i butiken som endast jäser 3 min (försök med det hemma), färdiglagade rätter som lagats med samma recept sedan 1900-talets början (fanns E-tillsatserna då?), varor som inte innehåller äkta råvara alls utan bara smaktillsatser, så ska man läsa Den hemlige kocken : det okända fusket med maten på din tallrik.

Förutom KRAV märkningen, så finns ett annat bra märke, rättvisemärket. Men då till det kluriga, det ena innebär inte alltid det andra. Vad ska man då välja? Ex, kaffe, ska man köpa KRAV märkt eller rättvisemärkt? Idag blev det KRAV märkt.

7 sanningar

Kul, jag har blivit utmanad av Linda att berätta 7 sanningar om mig själv! Hmm, måste fundera, har just läst Lindas sanningar och de innan henne, och många stämmer ju in på mig med. Gäller att inspireras utan att kopiera! Hoppsan, där har vi nog en sanning!

1. Jag har lätt för att ta inspiration av andra vilket kan tendera till kopiering.

2. Extremt morgontrött. Medför att jag ganska ofta är på dåligt humör på morgonen, irriterad över mig själv för att jag inte har klivit upp när jag borde. Bara snoozat på. Inte mer utvilad för att legat kvar och funderat över att kliva upp. (Har dock blivit mycket bättre på att kliva upp nu när båda jobbar och Vilgot ska till dagis).

3. Stolt över mig själv som numer är på jobbet 07.30 när jag inte lämnar på dagis! Har som ambition att vara där ännu tidigare, men funderar inte så mycket över det utan är tillsvidare nöjd över vad jag presterar!

4. Vill inte alltid vara vuxen. Tycker ibland att det skulle vara rätt skönt att inte ha något ansvar utan bara glida omkring (om situationen var sådan, så skulle jag nog inte tycka likadant...).

5. Funderar mycket över vem är jag, vem vill jag vara, vad vill jag bli när jag blir stor, hur ska vi få alla att bli snälla i världen... Deprimerande emellanåt, men det kommer att bli bra! Oj, ganska djupt.

6. Lyckligt lottad. Jag har det väldigt bra (trots mina funderingar i punkten innan). Fina vänner och familj, har jobb och bostad. Frisk och kry. Det är bara det att jag skulle vilja bli lite snällare, godare, snyggare, modigare, klokare...

7. Drömmer om att skriva en bok. Typ Bridget Jones. Om man blandar mina upplevelser med alla kompisars, så finns det ganska många roliga uppslag. Det händer rätt mycket skoj. Hela tiden. Bara man stannar upp och ser efter. Eller så skriva en diktbok. Bara för att efterlämna något. Kan visserligen vara under pseudonym. Men jag skriver inga dikter. Fast det vore kul att hitta en bok i bokaffären som har mitt namn på sig!

Skickar utmaningen vidare till Charlotte och Frida!

Dagens spänning

Idag åkte vi till Citygross för att veckohandla. Veckans matsedel är gjord, men verorna behövde införskaffas. Det gick fort och smidigt. Framme vid kassan så packade jag ur vagnen, medan Alex skulle packa i kassarna. Nej, känner jag, ringen är på väg att glida av... och den glider av... duns i golvet... delar på sig (det är två ringar)... ooops. Jobbigt. Hittar förlovningsringen, men var är vigselringen?! Uppståndelse, panik, oro, ångest. Leta ring, packa varor, betala, kön växer.

Får en kassörska från en annan kassa att hjälpa till, hon klättrar in bakom godiset, rullbandet och kikar. Där är fullt med gammalt godis, damm etc. En pocketbok fanns där också.

Så dyker Tomas från karaten upp, vi känner oss sådär lagom trevliga, rätt stressade. Han har barnen i bilen, så han hinner inte stanna och hjälpa till. Men så han är ändå räddaren i nöden! På väg ut, så ser han något på backen, bortanför där man packar i kassarna. Yes! Det är min ring! Hur den nu kommit ända dit. Åh, villken lättnad!

Jag må tjocka på mig lite här och där under graviditeten (och kanske annars med), men fingrarna drabbas då inte. Andra sätter ringen i en kedja kring halsen för att de inte får på sig ringen, jag får kanske ha så för att behålla den. ;-) Blir till att kontakta guldsmeden och kolla om den går att minska lite. Jag som ändå tog en lite mindre vigselring än förlovningsring just för att den första var för stor, och tänkte att nu blir det bra...

Piper i köket, mina brownies i ugnen är klara. Måste plocka ut.

Vilgot var matglad när vi kom hem, 10 plättar i ett nafs, och så en rejäl portion pannacotta på det. Men han nöjde sig inte, han nallade av min mannagrynsgröt också...

1:a veckan avklarad!

Första dagisveckan avklarad! Och Vilgot har hållit sig frisk!

Det var lite jobbigt att lämna kotten i torsdags, då var han inte glad. Det gräts en del, nästan så att det kom en tår på mamman också när hon gick därifrån. Men tydligen så går det ganska bra på dagarna. Han var ledsen även när Alex lämnade på fredagen. Då började han gråta lite lätt när de närmade sig dagis.

När jag hämtade i fredags så kunde jag inte se vagnen. Inte där man går in, och inte i avdelningens tambur. Konstigt tänkte jag. Men det fick sin förklaring. När jag gick in i lekrummet så såg jag den! Och ur den hoppade Vilgot när han fick syn på mig! Fröknarna har kommit på att han tycker om sin vagn och känner sig trygg i den. Så de tar upp den till avdelningen, och där får han sova efter maten och sedan sitta och leka. Ibland går han ut och kikar runt lite, och annars så kikar de andra barnen in genom rutorna och vinkar lite. Han verkar trivas bra där, så de är jätteskönt att de är så flexibla att han får vara där och mysa lite.

Ryggan på! Dax att gå till dagis!

Sparkar i magen!

Det sparkas på i magen. Mer aktivitet än förra gången, så antingen så känner jag det mycket bättre denna gång, eller så är det en lite mer vild bebis. Det blir spännande att se! Att vara gravid andra gången är inte riktigt lika spännande som första. Jag vet liksom vad som ska hända. Jag är förstås nyfiken på hur den här graviditeten kommer att likna/skilja sig från den förra och hur förlossningen kommer att bli, och det kommer att bli jättespännande att vara fyra i familjen. Men förra gången så visste jag precis vilken vecka jag var i, och läste på i boken om vad som händer i kroppen och hur stor fostret är etc. Charlotte och Marie intygade att de gör likdadant, och kan läsa om kapitlet de läste för bara några timmar sen. Denna gång så vet jag knappt vilken vecka jag är i. Känner mig lite dum när någon frågar.

Något vi följer och för statistik över är vikten. Varje söndag kväll är det invägning. Samma procedur som förra gången. Just nu så väger jag exakt lika mycket som vid samma tidpunkt förra gången. Glädjande för mig, eftersom jag inte riktigt hann gå ner mina graviditetskilon. Håller det i sig så blir det ju inga nya extrakilon att kämpa bort.

Alex har en helt annan trend. Förra gången så gick han upp en del i början (innan jag började gå upp). Men denna gång har han gått ner. Bengeten kallar jag honom när jag är på det humöret. Pappaledigheten har inte varit bra för honom. ;-) Inga feta luncher utan bara hemlagat gott. Och så några löparturer då och då.

Dagis på riktigt!

Igår lämnade Alex på dagis, och jag var på jobbet redan 07.30! Inte illa för att vara mig! När jag hämtade Vilgot så blev han så glad så han grät en skvätt. Men det gick snabbt över. Knappt så vi kom därifrån därefter. Dock hade han bara sovit ca 30min. Och likadant har det varit idag. Det gick bra för mig att lämna. Lite ledsen blev han när jag skulle gå, men inte så farligt. Fast det har varit lite kinkigt hela dagen idag. Och han sover bara i 30min. Men, jag tror att det snart löser sig. Han borde bli trött till sist... Vill ju inte så gärna somna på kvällen heller...

Näej, näej, näej!

Ja, så låter det hemma numer. Det har varit ordet för helgen. Nej till mat, nej till att klä på sig, nej till att gå ut, nej till att sova och nej till allt. Vilgot satsar hårt på att pränta in hos sina föräldrar att han minsann tycker någonting han också! ;-)

Fredagens eldprov på dagis gick bra. Lämningen gick helt ok, och Alex ringde vid halvelva för att pejla läget, och det gick så bra så. Vilgot lekte och hade kul. Att äta var nog inte heller några större problem, men sedan. Att sova, på dagis, tillsammans med alla de andra barnen, näe - det är inte riktigt Vilgots melodi. Klockan 13 ringde de, precis när Alex satt sig i frisörstolen, så det var bara att ställa in klippningen (som tur var hade de inte börjat klippa, hade varit lite kul tycker jag om de hade kommit halvvägs och Alex sedan rusat därifrån...) och bege sig till dagis och hämta hem kotten.

På lördagen gjorde vi en liten utflykt till Söder och besökte butiken Cajsa Warg. Vilket sortiment. De hade massor av saker. Vi köpte apelsiner som var så goda, och så en flaska blåbär 100%, som kan vara en ersättare till vin. Men nja, jag tyckte kanske att den var lite sur. Kändes inte riktigt värt de 50 kr eller dylikt som den kostade. Föredrar tranbärsjuice. Men kanske att jag drack den för kall. Men det smakade blåbär iaf!

I söndags så hjälpte vi Charlotte & Fredrik att flytta till sitt nyinköpta radhus. Det kommer att bli väldigt mysigt där när de kommer iordning. Vilgot hjälpte till på sitt sätt. Han hjälpte till att packa ur kartonger, och sedan även stuva om i lådorna efter att vi hade fyllt dem.
Alexander fick träningsvärk efter allt bärande. Han och de andra killarna fick slita på. Vi tjejer bidrog kanske inte så mycket med själva bärandet (Charlottes mamma undantagen), men en hel del med tyckande om utplacering av möbler ;-) då alla är gravida (Charlottes mamma undantagen även här...)

Eldprovet!

Imorgon är det dags. Då ska Vilgot vara själv på dagis för första gången. Alexander lämnar vid 9 och kommer sedan först vid 15 och hämtar. Spännande! Det ska nog gå bra. De senaste tre dagarna har gått bra. Vilgot har tyckt att det varit roligt att springa omkring och busa. Han är inte så försynt heller utan tar för sig! Brukar klappa de andra barnen på huvudet. Idag satt det en kille på en kuddpall, och då gick Vilgot dit, hoppade nästan upp på ryggen på den andra killen, klappade lite snällt på huvudet först, och sedan knuffade lite lätt men väldigt bestämt bort den andra killen. Här ska jag sitta! Alexander hejade ivrigt på en bit bort! ;-)

Dagis!

Idag så började inskolningen på dagis! Vilken stor kille vi har! Kl. 9.00 skulle vi infinna oss på Skorpan, avdelning Körsbärsdalen som är den ena av två småbarnsavdelningar. Det var lite spännande att gå dit. Vi blev väl emottagna. Vi knatade upp till avdelningen, medan de andra barnen fortfarande var ute och lekte. Vilgot fick bekanta sig lite med utrymmena och leksakerna. Det fanns en motorcykel att hoppa upp på och sparka sig fram med. Och alla leksakerna man kunde riva ner från hyllorna. Vilgot tyckte det var spännande. Bl.a. så fanns det en lastbil, där han fällde upp flaket och satte sig för att sparka sig framåt. Den var inte riktigt tänkt för det. Han fastnade... försökte resa sig upp, men hade då en lastbil hängande i rumpan... lätt att tippa framåt vid sådana tillfällen.

Resten av barnen kom in, och de tyckte det var spännande att det var en ny kille som skulle börja. Där är han, nu har han börjat! sa tjejerna. Vi lekte en stund. Barnen dansade och drog på sig kjolar. Vilgot tittade mest, satte sig lite åt sidan vid elementet och pysslade med sitt. Men han var inte speciellt mammig eller pappig. Han gjorde små egna äventyr. De andra barnen hoppade i våra famnar och upp på ryggen och tyckte det var jättespännande att vi var där. Bjöd på grönsaker och annan mat på små plasttallrikar. Jag fick en örnmössa på mig som var mycket stilig. Tänkte nästan jag skulle ha den på jobbet. Sedan var det dags för oss att gå hem. Idag var det en kortdag, bara för att hälsa på.

På körsbärsdalen så kör de invänjning enligt 3-dagarsmetoden. Det betyder att nu under 3 dagar så ska Alex följa med och sitta med hela tiden, 9-15. Sedan på fredag, då ska han lämna kl. 9 och sedn inte komma förrän vid 15 och hämta Vilgot. Mycket spännande. Tydligen så brukar det funka väldigt bra.

Alex å jag har påbörjat ett lämnings- & hämtningsschema. I excel så vi kan summera ihop jobbtimmarna. Svårt att få ihop det... Det blir till att pussla lite, men det ska väl gå. Kan andra så ska väl vi kunna lära oss! Dock så är det slut med sovmornarna! Till att kliva upp på morgonen! Under hösten tycker jag att det har varit väldigt jobbigt, då man kommer till sängs sent, och sedan så sover grabbarna så gott på morgonen och Vilgot lägger sig gärna nära och gosar. Vem vill skutta ur sängen då?! Men det blir nog lite enklare nu när alla ska upp och iväg.

Men vad snoriga alla barnen var! Inget oväntat i och för sig, men jag har alltid förfasat mig över snoriga barn och känt en stolthet att Vilgot alltid är så ren och fin kring näsan. ;-) Kollar upp öronen då och då också så att det är ordentligt rent (ja, endast ytterörat, jag är inte inne och petar inne i örat med en tops... jag får hålla mig i skinnet ;-)
Nåja, det är väl bara att börja vänja sig. Kan ju inte hålla honom hemma heller bara för att han ska vara ren och fin kring näsan. ;-)

Min man är söt!

Datorn krachade i höstas, men nu har vi fått tillbaks den och jag har kopplat ihop allt igen. Var lite ledsen för att en del bilder och dokument troligen var borta (hade tyvärr inte backupat allt), men förvånad blev jag när allt fanns kvar. Det som låg på C: är tyvärr borta, men D: har sitt kvar. Det som är förlorat är bl.a. mina gamla mail från Siemens tiden. De kunde vara bra att ha om man vill blicka tillbaks, tex om man ska hålla tal någongång så kunde det vara kul att leta upp lite gamla kommentarer...

I förrgår installerade jag virusprogrammet på nytt, och under tiden (Vilgot sov, tänk vad skönt det är ibland) så passade mannen på att baka! Han bakade upp alla surdegar vi hade i frysen (passar på nu, sista veckan som pappaledig), så det blev 12 st limpor. 2 hade vi kvar sen innan så 14 st limpor kunde vi fylla frysen med...

Igår var grabbarna ute på shoppingrunda. En 10-liters kastrull kom de hem med. Jaha, sa jag, skulle vi inte köpa en liten? Näe, sa Alex, de hade ingen. Och en stor är bra att ha. Om vi ska göra dubbel sats ärtsoppa tex... Den kan stå i förrådet tills vi känner att vi behöver den... Visst är han söt?! ;-)

Gott Nytt År 2008!

Så var det nytt år igen. Hej vad åren går. Tur att de går så fort eftersom livet tar slut efter 25, var det någon som sa. ;-) Ingen nämnd... men hon är en söt, relativt nybliven 25-åring, som behöver några år på sig att komma underfund med att 30 - det är livet!

Julhelgen spenderades nere i Småland, på Nydala, med stora familjen. Trevligt, dock var vädret inte det bästa julvädret. Avsaknad av snö, och lite regn. Men tomten kom ändå!
Fullt med julklappar under granen, alla fick inte plats därunder. Försökte tjuvläsa lite på paketen, men det var så underligt, alla hade inte mitt namn på sig...

Det blev nog jämnt skägg mellan kusinerna, Vilgot, Hannes & Julia. Vi andra fick avsluta öppnandet lite tidigare. Eller nja, kul att Vilgot inte är så stor ännu så att han inte riktigt förstått grejen med att öppna paket - det gjorde att jag fick desto fler att öppna!

Dagen före julafton så samlades vi på Gärdet för att fira kusin Marie som fyllde 27! Massor av kakor och gottigott!

På juldagen så samlades vi nere vid sjön för lite glögg och korvgrillning. Inte heller så tokigt.

Sedan blev det dags för äventyr! Jag å Alex dressade på oss slakterikostymerna. Julia & Hannes hakade på så bar det av mot Gärdet, för att instrueras av stormästaren morbror Bengt! Det kom sig som så att på vägen ner mot Nydala, när vi nästan var framme (några km kvar) så väldigt plötsligt sprang det ett rådjur över vägen. Jag hojtade och Alex bromsade (eller om det var omvänd ordning), men - donk - vi hann inte helt. Det blev en ganska snäll smäll, men tyvärr så blev rådjuret skadat. Lite uppskärrade blev vi, och jag tyckte väldigt synd om rådjuret som låg i diket, det var lite jobbigt. Vad gör man i en sån situation? Jo, man ringer morbror Bengt! Efter några samtal så fick vi tag på honom och han kom till undsättning. Innan jag hann blinka så var rådjuret avlivat och slapp lida mer. Markägaren blev underrättad och vi ringde polisen för att anmäla viltdjursolycka. Markägaren var inte intresserad av djuret, så Bengt tog med sig det hem.

Tillbaks till juldagen. Vi promenerade bortåt för att lära oss något nytt! Bengt är en mästare. Oj, vad fort och snyggt han skalade av pälsen och sedan delade upp i olika bitar. Jag fick hjälpa till att hålla lite. Vi hade träffat rumpan på rådjuret, och inga köttdelar var i princip skadade. Plötsligt så hade vi massa kött att ta med hem!

Passande eftersom det snart var dags för nyår!

Nyår bestämde vi oss tidigt i höstas för att fira hemma (ungefär samtidigt som vi skrev på för huset). Sista chansen att ha utsikten över staden på ett nyår (innan vi flyttar till Järfälla). Annika, Markus & Moa, samt Linda, Stefan, Theo & Lucas var planerade att komma. Tyvärr så blev Linda sjuk några dagar innan nyår, på nyårsdagen var det Stefans tur... Nu under helgen blev Theo sjuk... så nu är det bara Lucas kvar, men där har Linda satt stopp - han ska ju skolas in på dagis nu i veckan...

Nyårsmeny
Skogssvampsoppa med krasse- och västerbottenostfylld toast
Rådjursytterfilé, potatistorn med äppelsallad, rödbets- och löktorn, reducerad Szechuan pepparsås
Lingon- och kardemumma pannacotta

Mycket gott!

Vilgot höll sig vaken till 00.30 ungefär, då han somnade bredvid mig i soffan.

Vilgot är lite mammig för stunden. Började över julen då jag knappt fick lämna rummet. Pappa dög inte riktigt. Blev bättre då vi kom hem igen. Vilgot överförtjust att komma hem till sitt igen! Men mammigheten sitter fortfarande i lite. Det går bra på dagarna när jag jobbar och det är skönt. Men nu är det snart slut på pappaledigheten för Alexander. Bara denna veckan kvar, sedan ska Vilgot skolas in på Skorpan. Det ska bli jättespännande! Då tror jag den stora omställningen kommer. Då det riktiga pusslet ska läggas. Hinna med jobb, ha tid för varandra, tid för sig själv (?), men ändå att Vilgot inte ska behöva gå så långa dagar och att han får fortsatt mycket tid.

Någon som orkade läsa igenom allt?! ;-)