Gott Nytt År 2008!
Så var det nytt år igen. Hej vad åren går. Tur att de går så fort eftersom livet tar slut efter 25, var det någon som sa. ;-) Ingen nämnd... men hon är en söt, relativt nybliven 25-åring, som behöver några år på sig att komma underfund med att 30 - det är livet!
Julhelgen spenderades nere i Småland, på Nydala, med stora familjen. Trevligt, dock var vädret inte det bästa julvädret. Avsaknad av snö, och lite regn. Men tomten kom ändå!
Fullt med julklappar under granen, alla fick inte plats därunder. Försökte tjuvläsa lite på paketen, men det var så underligt, alla hade inte mitt namn på sig...
Det blev nog jämnt skägg mellan kusinerna, Vilgot, Hannes & Julia. Vi andra fick avsluta öppnandet lite tidigare. Eller nja, kul att Vilgot inte är så stor ännu så att han inte riktigt förstått grejen med att öppna paket - det gjorde att jag fick desto fler att öppna!
Dagen före julafton så samlades vi på Gärdet för att fira kusin Marie som fyllde 27! Massor av kakor och gottigott!
På juldagen så samlades vi nere vid sjön för lite glögg och korvgrillning. Inte heller så tokigt.
Sedan blev det dags för äventyr! Jag å Alex dressade på oss slakterikostymerna. Julia & Hannes hakade på så bar det av mot Gärdet, för att instrueras av stormästaren morbror Bengt! Det kom sig som så att på vägen ner mot Nydala, när vi nästan var framme (några km kvar) så väldigt plötsligt sprang det ett rådjur över vägen. Jag hojtade och Alex bromsade (eller om det var omvänd ordning), men - donk - vi hann inte helt. Det blev en ganska snäll smäll, men tyvärr så blev rådjuret skadat. Lite uppskärrade blev vi, och jag tyckte väldigt synd om rådjuret som låg i diket, det var lite jobbigt. Vad gör man i en sån situation? Jo, man ringer morbror Bengt! Efter några samtal så fick vi tag på honom och han kom till undsättning. Innan jag hann blinka så var rådjuret avlivat och slapp lida mer. Markägaren blev underrättad och vi ringde polisen för att anmäla viltdjursolycka. Markägaren var inte intresserad av djuret, så Bengt tog med sig det hem.
Tillbaks till juldagen. Vi promenerade bortåt för att lära oss något nytt! Bengt är en mästare. Oj, vad fort och snyggt han skalade av pälsen och sedan delade upp i olika bitar. Jag fick hjälpa till att hålla lite. Vi hade träffat rumpan på rådjuret, och inga köttdelar var i princip skadade. Plötsligt så hade vi massa kött att ta med hem!
Passande eftersom det snart var dags för nyår!
Nyår bestämde vi oss tidigt i höstas för att fira hemma (ungefär samtidigt som vi skrev på för huset). Sista chansen att ha utsikten över staden på ett nyår (innan vi flyttar till Järfälla). Annika, Markus & Moa, samt Linda, Stefan, Theo & Lucas var planerade att komma. Tyvärr så blev Linda sjuk några dagar innan nyår, på nyårsdagen var det Stefans tur... Nu under helgen blev Theo sjuk... så nu är det bara Lucas kvar, men där har Linda satt stopp - han ska ju skolas in på dagis nu i veckan...
Nyårsmeny
Skogssvampsoppa med krasse- och västerbottenostfylld toast
Rådjursytterfilé, potatistorn med äppelsallad, rödbets- och löktorn, reducerad Szechuan pepparsås
Lingon- och kardemumma pannacotta
Mycket gott!
Vilgot höll sig vaken till 00.30 ungefär, då han somnade bredvid mig i soffan.
Vilgot är lite mammig för stunden. Började över julen då jag knappt fick lämna rummet. Pappa dög inte riktigt. Blev bättre då vi kom hem igen. Vilgot överförtjust att komma hem till sitt igen! Men mammigheten sitter fortfarande i lite. Det går bra på dagarna när jag jobbar och det är skönt. Men nu är det snart slut på pappaledigheten för Alexander. Bara denna veckan kvar, sedan ska Vilgot skolas in på Skorpan. Det ska bli jättespännande! Då tror jag den stora omställningen kommer. Då det riktiga pusslet ska läggas. Hinna med jobb, ha tid för varandra, tid för sig själv (?), men ändå att Vilgot inte ska behöva gå så långa dagar och att han får fortsatt mycket tid.
Någon som orkade läsa igenom allt?! ;-)
1 kommentar:
Klart jag läser!
Skönt att träffen med rådjuret gick så bra (för er alltså, inte säkert att rådjuret håller med...).
Leo är också supermammig så det kanske är någon "nästan-1,5-års-grej"? Men, imorse vinkade han glatt hej-då när han skulle till dagis. Skönt.
Skicka en kommentar