Trodde inte att jag vaggade fram. Det är inte så det känns. Jag går som vanligt, men ganska mycket saktare... Det är min bild. På jobbet när de skämtat och sagt att jag vaggar fram så har jag tänkt att de bara säger så, för att det liksom hör till. Men så såg jag mig själv i skyltfönstret i fredags... Ojoj... det var verkligen ett rejält vaggande... Men det kanske bara var i fredags, för jag var trött och hade handlat ?! ;-)
I lördags så slet vi hårt jag å Alex. Han med att hjälpa Frida att köpa och frakta hem brädor till deras altan (fick lite träningsvärk av det hela). Och jag med att sitta på deras baksida i solen och läsa tidningar medan Vilgot sov så sött...;-)
Nåja, lite fick jag göra innan dess. Medan Ade fixade lunch, så passade jag både Eniola och Vilgot i lekparken. Kändes lite oroligt ett tag, tänk er synen, två 1½-åringar springer åt ett varsitt håll (de är rätt snabba...) och så ska jag springa efter vaggandes med magen som hänger som en boll utanpå magen (eller hur man nu uttrycker sig, på jobbet säger de att det ser ut som jag håller på att avknoppa mig själv...). Nu skötte de sig finfint. Bara en i taget att hålla lite koll på.
Det har verkligen varit kalasväder i helgen! Superskönt. Får se vad det blir för väder imorgon. ska ju bli lite sämre sägs det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar