Vilmas framsteg
Och plötsligt så kunde hon gå ur sängen själv...
Vi satt nere och åt frukost imorse. Vilma låg uppe och sov. Vi brukar lyssna uppmärksamt uppåt, så att vi fort kan springa upp när hon vaknar och hämta henne, så hon inte ramlar ur sängen.
Idag var det tyst. Så plötsligt hör man något hasande. Inte något skrik eller rop. Alex snabbt upp, och precis vid trappen så var Vilma! Hon hade vaknat, "hoppat" ner från sängen och började krypa mot trappen. Mer eller mindre ljudlöst... Så nu gäller det att vara noga med att stänga alla grindar!
Den på nedervåningen är också viktig, för hon är som en målsökande missil. Zooom, så är hon framme vid trappen och på väg upp. Går ganska fort.
Hon har inte börjat gå ännu. Men står stadigt. Ställer sig bara upp så där ibland, och klappar händerna. Tex i sängen, jättebra träning för balansen! Hon klättrar upp i sin fötölj och står sedan där och hoppar och skrattar. Jag la en kudde nedanför för jag tänkte att hon kanske inte kan komma ner. Det tyckte hon var roligt. Hon kastade sig mer eller mindre ner på kudden och kiknade nästan av skratt. Sedan slängde hon sig några gånger på kudden igen.