Dagens spänning

Idag åkte vi till Citygross för att veckohandla. Veckans matsedel är gjord, men verorna behövde införskaffas. Det gick fort och smidigt. Framme vid kassan så packade jag ur vagnen, medan Alex skulle packa i kassarna. Nej, känner jag, ringen är på väg att glida av... och den glider av... duns i golvet... delar på sig (det är två ringar)... ooops. Jobbigt. Hittar förlovningsringen, men var är vigselringen?! Uppståndelse, panik, oro, ångest. Leta ring, packa varor, betala, kön växer.

Får en kassörska från en annan kassa att hjälpa till, hon klättrar in bakom godiset, rullbandet och kikar. Där är fullt med gammalt godis, damm etc. En pocketbok fanns där också.

Så dyker Tomas från karaten upp, vi känner oss sådär lagom trevliga, rätt stressade. Han har barnen i bilen, så han hinner inte stanna och hjälpa till. Men så han är ändå räddaren i nöden! På väg ut, så ser han något på backen, bortanför där man packar i kassarna. Yes! Det är min ring! Hur den nu kommit ända dit. Åh, villken lättnad!

Jag må tjocka på mig lite här och där under graviditeten (och kanske annars med), men fingrarna drabbas då inte. Andra sätter ringen i en kedja kring halsen för att de inte får på sig ringen, jag får kanske ha så för att behålla den. ;-) Blir till att kontakta guldsmeden och kolla om den går att minska lite. Jag som ändå tog en lite mindre vigselring än förlovningsring just för att den första var för stor, och tänkte att nu blir det bra...

Piper i köket, mina brownies i ugnen är klara. Måste plocka ut.

Vilgot var matglad när vi kom hem, 10 plättar i ett nafs, och så en rejäl portion pannacotta på det. Men han nöjde sig inte, han nallade av min mannagrynsgröt också...